Nu är slingorna i. Ska snart hoppa in i duschen, sen får jag väl ta någonting att äta. Vid klockan 1300 ska Lillen hämtas och sen bär det av ner mot stan. Måste köpa en penna och presentpapper. Sen när mamsen och papsen kommer hem åker vi till Britt och hennes nyfödda pojke. Hoppas dock att vi inte blir långvariga. Det har jag noll lust med idag.

Snart är det dags för bröstkoll. Usch. Det är lite spänt ändå, även fast jag inte känner mig så orolig längre. Bläh. Allt har hänt mig under min tid i Tyskland. Jag har väl i princip haft varenda sjukdom som går att nämna, haha. Och jag blir ALDRIG sjuk annars. Toppen liksom.   Neeej. Kanske inte.

Nu, nu börjar jag bli fundersam.. Det är alldeles för mycket sånt där happy-talk. Och det är ju jag själv som börjar. Va fan. Nu börjar det kännas. Det är inte på riktigt. Inte längre. Nu går det bara ut på en sak. Och hemkomsten närmar sig, sakta men säkert. Jag vill inte ha bara en sak. Fan. Fan fan fan fan fan fan fan fan. Det värsta är ju att jag har bara mig själv att skylla. Vad gör man åt det?! Det skulle jag vääääääldigt gärna vilja veta. Åååååååååh! Fan också.

Jag måste verkligen rycka upp mig. Sätta en tidsgräns. Eller ha bestämda dagar. Någonting. Jag måste ju göra någonting. Och jag måste tänka på vad jag äter. Uuuuh va mycket skit det blev denna helgen. Ingen "ordentlig" mat, eller typ mat över huvudtaget. Jag måste gå ut. Röra på mig. Jag MÅSTE. Det är inte konstigt att allting blir som det blir. Nu är det slut. Nu ska det ändras! HELEVETEEE!

Idag ska jag till Emma. Det ska bli kul. Jag tycker om henne. Hon är fruktansvärt awesome.   Middag med au-pairerna blir det där. Trevligt ska det bli!

Och imorn då så sitter jag här, hela dagen. Med Joakim. Jag lovar!

Jag kommer hem i september!   

OOAAAAAAAAAAH. Hon har fortfarande inte ringt. Och nu är hon och hämtar Lillen från dagis. Va fan! RIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING! För Guds skull kvinna, ring. Baaah. Jag får sådan jävkla panik. Och så går jag runt och gör ingenting. Lagar visserligen pasul, men den jävla soppan sköter sig ju för fan själv. Jag behöver liksom inte göra ett skit. AAAAAAAAAAAAAAAHH, jag vill göra något. Få tankarna åt ett annat håll. Men det går ju för fan bara inte. Jag går bara och hoppas och tänker på att hon kommer hit. Jag vill verkligen att hon kommer hit. Jag vill, jag vill, jag vill! Ååååååh fan. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAN. Va saker och ting kan ta sådan jävla tid!

Måste det verkligen vara fredagen den 13.e idag? Neeeej, det måste det inte, men ändå så är det det. AAAAAAAAAAH. Då blir jag bara ännu mer nervös. Bara för det kommer hon tacka nej. Jag bara vet det. Jag känner det i mina fingertoppar. Fast, nej, jag vet inte. Det står verkligen blankt i huvudet på mig just nu. Jag är så fruktansvärt nervös och förväntansfull. Jag vill bara att Lidija tar den där jävkla telefonen och ringer. NU! NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU! Jag vill ha svar nu. Orka gå hela dagen och vänta?! NEJ! Nej nej nej! Baaaaaaaaaah. Jag ringer snart själv. MOhahaha. Undrar om det är okej.. Hmm.

Ååååååååååååh, jag kan inte lugna ner mig. Jag är så uppe i varv att jag, jag, jag vet inteeeeeeeeee. Jag vet ingenting. Jag önskar verkligen att jag visste något. Hade en liten hundradels aning om vad som finns i hennes tankar just nu. Men neeeeeeeeeeeeej, jag får väl vänta då..

Ååååh. Jag längtar verkligen till nätterna. Så man får gå och lägga sig. Fast, det är inte så mycket för sovandets skull. Jag vill bara att dagarna ska gå. Snabbt. Men det tar en evighet tills man kan lägga sig. Det känns i alla fall som det gör det. Jag vet inte. Usch. Idag var en alldeles för lång dag som jag mer än gärna hade varit utan. Morgondagen kan jag också vara utan. Den vet jag kommer bli lång. Fruktansvärt lång. Kanske ännu längre. Jag får nog köpa mig lite tröst. Marabou såhär i tyska landet brukar alltid funka. "When it was good". Ja, du.. Ååååååååååååååååååååååååååh, va dåligt. Så fel. Det blir alltid så fel.