Äntligen hemma. Nu ska jag sova. Alexander .

Sådär, nu kan man äntligen börja räkna ner. Synd bara att man inte kan sätta ett precis datum så man kan boka biljett hem redan nu. Men det kan ju vara så att jag får åka tidigare också, vilket jag hoppas på, om dom hittar en ny au-pair i tid. HOPPAS HOPPAS HOPPAS! Men kommer jag hem i oktober, vilket jag gör om dom inte hittar någon tidigare, så är det 59 dagar kvar. 8 veckor och tre dagar. 1 månad och 4 veckor. Va faaaaaaaaaaaaaaan. Det känns som en evighet. Usch och bläääää. Men bättre än att gå HELT ovetande i alla fall.

Sååååå, ingen brunch med Dani idag. Hihiii. Gjorde bort mig och sov jämt liiiiiite för länge, haha! Vaknade av ett mycket argt samtal av en mycket ilsken italienare. Mindre skoj att börja dagen med en utskällning. Men till Emma ska jag i alla fall! Skiddelidoo! HAHA. Dane Cook är ju för jävla bra.

Ååååååh, jag vill duscha. Jag är så ofräsch ibland så det känns som jag är ett vandrande gasutsläpp. HAHA. Fruktansvärt illa. Inte för att jag släpper ut några gaser, det är mer hela jag som är en enda stor gas. Eller inte gas. Jag är nog mer ett utsläpp av något slag. Ja, jag är ett vandrande utsläpp. Inte alltid så charmigt, men jag kan pull it off. So it looks fucking good on me. The utsläpp-look liksom.

Fan vad jag är bra. Lagade spaghetti och köttfärssås förut och det smakade PRECIS som hemma! Uuuuh, vad jag njöt. Ska gömma den för Sebastian så den inte tar slut. Mohahhaah.

Sååååå, planer för imorgon? Ja. Brunch med Dani. Sen spenderas kvällen hos Emmsen.    Det blir fin fint det.

Uuuuuh vilken lång dag. Det är ALLDELES för mycket barnpassande nu för tiden. Och för mycket barn. Ujujuj. Men då känns det skönt sen att kunna gå upp på rummet, dansa sig medvetslös en timme och sen få prata med min Spaghettigubbe. Ååååh, Alexander. Usch som jag saknar dig. Det är helt galet.

Uuuuuh vad jag vill hem! Det är inte kul längre. Jag orkar inte längta hem såhär fett mer. Det är helt sjukt hur himla gärna jag verkligen vill komma hem. Jag längtar så fruktansvärt mycket tills det är december, för då kommer jag ju liksom vara hemma. Jag mår så dåligt. Jag vill inte vara här. Inte alls. Det uuuuuuuuuuuuuuuuuh, va det suger min lilla rumpa.

Och nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu upptäckte jag precis att det är någon som sökt aupair-platsen. WOHOOOOOOOOOOOOOOOOO! Och nu ber jag till Gud att denna människa tackar ja och kommer hit. Snälla, snälla, snälla!

Happ. NU har jag gått upp. Eller, nja, jag gick upp för typ en halvtimme sen. Men det spelar fan ingen roll, det är ju lika illa i vilket fall. Herregud. Och så är jag megasuperduperjätte-hungrig. Så kan jag inte gå ner. För Lidija dammsuger där nere och jag orkar inte lyssna på den där jävkla dammsugaren. AAH!

Också att jag tänkte ta mig en promenad idag. Meeeen heey, tror ni det regnar då eller? Inte för att jag egentligen klagar på regnet. Älskar att det börjar bli höst nu, både av den ena och andra anledningen. Men jag orkar inte gå ut när det regnar. Paah. Fast, idag kommer jag nog göra det ändå. För jag känner verkligen för en promenad. I parken.

Ååh yeey, nu låter det som om hon slutat dammsuga. Maaaaaaaaat. Woho.

  Räääääääääätt sugen på den jackan ja. Nu har jag beslutsångest. Adidas eller Amisu? Aaaaaaaaaaaaaaaah! Blå eller svart? FAAAAAAAAAAAAAAN!