Och jag kom på en sak. Det spelar liksom ingen roll. Det spelar ingen roll hur dåligt jag än mår här. Det spelar ingen roll hur dåligt jag mår nu. För när jag kommer hem, när jag äntligen kommer hem, kommer jag hem till mitt liv. Jag kommer hem. Jag vill verkligen komma hem. Jag kommer hem till Lillan, jag älskar dig. Du är den finaste jag har. Den bästa som finns. Den enda jag dör för. Du är min ängel. Jag saknar dig. Något så fruktansvärt. Det gör ont i mig..

Nelson, jag kommer hem till min bästa bästa bästa vän. Min underbara Nelson. Dumma albanfan. Jag älskar honom. Då spelar det ingen roll. När jag har er så behöver jag inget annat. Jag behöver ingen annan. Det spelar ingen roll. Alls. Ni är mitt liv. Jag vill komma hem till mitt liv.

Alltså, Eminem.. Hur ska man beskriva Eminem? Det går inte med ett, inte med två och inte med en miljon ord.. Ellerjo, geni. Jag skulle vilja beskriva honom som ett geni. Rakt igenom. Det finns ingen som har texter som honom. Det liksom.. Ja.. Jag menar, Recovery.. Nej, jag vet inte vad jag ska säga. Jag gråter. Varje gång. Han är min himmel, min jord, mitt helvete, mitt allt.. Jag älskar honom.

Idag är jag trött. Jätte trött! Gick och la mig aptidigt, men somnade runt 0000. Sen vaknar jag igen 0600 av den dumma väckarklockan så jag har ju inte sovit lite. Men ändå när jag kommer hem runt 0800 tiden, efter att ha lämnat Lillen på dagis, slocknar jag i sängen och sover till klockan 1200. Och jag är fortfarande trött och vill bara lägga mig och sova! Helt fucked. Kanske har sovit för mycket och det är det som gör mig trött? Baaaah.

Nåja, nu ska jag gå ut i solen och lägga mig för att bli stekt.Wohoooooooooooo